(LAT 61° 36,50, LONG 21° 27,30)

RÄFSÖ ETT BJÖRNEBORGSKT UTSKÄRSSAMHÄLLE
Räfsö är en stadsdel i Björneborg och ligger vid Bottniska viken och Kumo älvs deltaland intill den urgamla farled, som från Östersjön ledde till handelsplatserna i de satakundensiska och österbottniska älvmynningarna. Ön är omkring tre kilometer lång och en halv kilometer bred och belägen i omedelbar närhet både av öppna havet och fastlandet. Det fördelaktiga läget och den utomordentligt välskyddade och djupa naturliga hamnen gjorde redan i gånga tider Räfsö känt bland handelsmän och krigsfolk.

År 1558 skänkte hertig Johan Räfsö till den samma år grundade staden Björneborg. Till en början var det närmast vid fiske ön utnyttjades och sommartid hade stadsborna sina ”mulbeten” här. Men redan på 1600-talet började björneborgarna använda den naturliga hamnen som lastageplats för större fartyg. I början av 1800-talet, då Kumo älvs delta blivit i hög grad uppgrundat, användes Räfsö i allt större utsträckning som Björneborgs uthamn

RÄFSÖ SOM FINLANDS HUVUDSTAD
På 1700-talet framlade professor vid dåvarande Åbo akademi Israel Nesselius i sin skrift ”Om Finlands Huvudstad och huvud-Commersie” planer på att göra Räfsö till Finlands huvudstad. Han föreslog en sammanhängande vattenled från de stora insjöarna Saima och Päijänne längs Kumo älv till Bottniska viken. Som en del av projektet skulle Räfsö bryggas ut till storhamn och huvudstad. Planerna motiverades bl. a med öns läge långt ifrån den hotade östgränsen med inom räckhåll för Sverige-Finlands huvudstad och med goda möjligheter att befästa ön. Nesselius storslagna idé var ett uttryckt för tidens framstegsvänlinga tänkesätt men ledde aldrig till några åtgärder.

STORHAMN
Som en bekräftelse på Nesselius tankegångar blev Räfsö ändå i sinom tid en livligt frekventerad storhamn. Under 1870-talet var Räfsö ett antal år landets största exporthamn. Den 20.6.1877 låt det enligt Björneborgs Tidning samtidigt 160 fartyg på Räfsö redd. Hundra år senare kan man ännu föreställa sig vilken ståtlig syn de måste har utgjort och det sjudande livet i hamnen. Räfsö förblev en betydande hamn ändå tills hamn bryggd i Mäntyluoto och järnvägen dit gav  dödsstöten åt Räfsö som exporthamn.

INDUSTRISAMHÄLLE
År 1873 blev Räfsö såg färdig, bryggt till stor del med svenskt kapital. Förutsättningarna för sågverksamheten var synnerligen goda. Vid 1890-talet början hade sågen utvecklats till en av Finlands mest betydande ångsågar. När driften var som störst, gav sågen arbete åt närmare 500 personer. För öns utveckling blev sågen en vändpunkt. Den nästan obebodda uthamnen förvandlades snabbt till ett betydande såg- och hamnsamhälle långtifrån själva stadskärnan. Råfsösågen hann fylla hundra år innan dess verksamhet upphörde 1974. Sågområdets arbetarbostäder är dock fortfarande i bruk även om invånarna har fått söka sig arbete på annat håll i Björneborg.

RÄFSÖ I DAG
Från fastlandet kunde man endast nå Räfsö sjövägen tills en landsväg byggdes 1956. Vägen går längs en vägbank över en vacker havsvik och fortsätter över öar och skär till Räfsö. Ön har sin egen karaktär av vänlig och inbjudande småstad med storslagna havsutsikter och många intressanta detaljer. Mångfasetterade trähus och en grönskande hamnpark bildar en målerisk helhet. På Räfsö höll man länge på traditionerna. Till dem hörde en timmes siesta mitt på dagen, som man uppgav bara för ett par år sedan: alla affärer stängdes och människorna försvann från gatorna.